Lars Gillis

Lars Gillis (1929 – 2012) och hans unika väggmålningar på Hotel Lorensberg

Jag heter Magnus Lind och fick kontakt med Lars Gillis 1981 på grund av stölder och sabotage. Jag var då chef för Hotel Lorensberg. På kontoret jobbade Berit Anjou, som var svägerska med Lars Gillis. Vi hade blivit bestulna på tre färgglada väggapplikationer i tyg, som min syster Margareta skapat, och fått flera fördärvade året därpå. Vid det senare tillfället verkade som om någon hade behövt långa röda remsor. På kafferasten sa jag att vi måste få tag på någon som gör väggmålningar istället. De kan man i alla fall inte stjäla.

Då nämnde Berit Anjou att hennes svåger var konstnär och specialist på väggmålningar. Just då jobbade han med något uppe på Stadsbiblioteket, inte långt från hotellet. Efter kaffet gick Berit och jag dit upp. Lars Gillis var genast med på idén och kunde börja rätt snart. För att visa vad han tidigare gjort tog han upp en bunt med fotografier på olika objekt ur fickan. Detta var ett typiskt sätt för honom att marknadsföra sig på.

Målningar runt om på hela hotellet

Vi ville ha 5 fondväggar målade, en på varje våning. Det skulle vara mycket växter och blommor. Det hade en gäst från Tyskland påpekat att det var mycket viktigt för att man skulle komma i harmoni i en fastighet. Lars Gillis kom genast på idén att måla ett öppet fönster i ett skärgårdshus, utifrån sett, på första våningen. På andra våningen skulle man se fönstret inifrån och med utsikt ner mot en kanal. På tredje skulle man stå utanför huset och se hamnen och trädgårdar på andra sidan kanalen. På fjärde skulle man se en sommarvilla i en av dessa trädgårdar. Och på femte våningen en del av denna trädgård.

IMGP2144

Lars blev en i gänget

Lars Gillis satte igång och skissade upp skärgårdsstugan. Efter några dagar hade han redan börjat måla en tegelfasad på halva delen av fasaden. Det finns väl inga tegelhus i skärgården sa jag. Jag hade väntat mig en träfasad. Några dagar senare hade han målat över var enda tegelsten. Nu var fasaden ljusgul med stående träpanel och det var fullt av växter och tulpaner framför.

Lars Gillis var mycket social och generös. Han pratade med alla som kom i hans närhet, gäster såväl som personal. Eftersom han jobbade långa perioder hos oss blev han som vilken medarbetare som helst. Vi fikade alla tillsammans på förmiddagen och lärde känna varandra väl.

Han hörde att Inga-Maj som skötte rummen på fjärde våningen gillade solrosor. Så på den våningen vid entrén från trapphuset växer det stora solrosor. På Kaisus våning målade han en häst eftersom Kaisus dotter gillade hästar. Berit Anjou var förtjust i humlor så då blev det en humla vid en blomma nära hennes arbetsrum. En av våra medarbetare som var från Filipinerna vägrade jobba på femte våningen för där hade han målat en uggla.

IMGP2140

Jag berättade att min mamma som var från Smögen hette Donny och hade fått en fiskebåt uppkallad efter sig. Så på den stora målningen på tredje våningen finns en typisk bohuslänsk fiskebåt med namnet Donny. Till och med vår dvärgschnauzer Chaplin finns med på ett ställe. Ljuba på andra våningen älskade nyponrosor. När hon fyllde 30 år uppvaktade han henne med en tavla som var full av blommande vildrosor.

Fortsatt samarbete

I foajén på vårt hotell hade vi en tråkig stor ljus vägg fram till hissen. Jag kontaktade Lars Gillis och sa att vi behövde ännu en stor målning. På motstående sida hade vi en soffa. Satt man där ville man gärna ha en fin utsikt, kanske från en badort på Västkusten i början av 1900-talet då huset byggdes.

I mitt tycke blev det nog den bästa skapelsen han gjorde hos oss. Här finns strosande människor och en sommarrestaurang. Man ser öar och båtar. Man ser badande figurer. Man ser damen med hunden, en militär som uppvaktar några unga damer, ett pensionärspar som sitter på en parkbänk och matar småfåglar och man hör nästan måsarnas skriande. Man kan sitta länge och titta på motivet och hela tiden upptäcka nya saker och skeenden.

När folk frågar mig vilken badort det är, brukar jag svara att det är ett romantiskt ställe i landet Ingenstans där konstnären varit några dagar i en tid som flytt.

Konstsamling som omfattar omkring 100 målningar

Lars Gillis målade sammanlagt bortåt 100 väggmålningar på Hotel Lorensberg. De utfördes sporadiskt mellan 1982 till 2006. Den sista målningen han gjorde finns vid gästdatorn i foajén. Här kan man se en näckros och en slända.

Lars Gillis var en sann socialist men samtidigt en romantiker. Han berättade en gång att han var representerad i de kungliga tavelsamlingarna. Han hade nämligen vid något tillfälle skickat en av sina tavlor i gåva till kungen och drottningen.

En enda gång träffade jag honom på gatan iförd en fin kavaj och slips. Det där med slips var mycket ovanligt. Jag frågade vart han skulle. Jo han skulle till Scandinavium där socialdemokraterna hade ett offentligt möte under en kongress.

Det sista mötet man har med en människa är oftast vid begravningen. Det bästa man kan göra är att planera sin egen begravning för att få den så personlig som möjligt. Jag har förstått att Lars Gillis gjorde det. Den var inte det minsta sentimental, mera som ett möte med honom själv och oss som kände honom.

Det var en borgerlig akt eller snarare en socialistisk. Den började med Änglamark av Evert Taube. Så småningom hörde man honom själv sjunga sin egen sång om Ostindienfararen Götheborg. Avslutningssången var en inspelning med gruppen Ebba Grön: Staten och Kapitalet. Det kändes nästan som han skrattade och var med oss. Sedan drack vi fika à la Gillis på emigranternas hus, d v s termoskaffe och småkakor i kartong. Det var den bästa begravningsakten jag varit med om.

/ Magnus Lind